Tack

Hanna skriver...

Det finns verkligen inga ord som räcker till just nu, men ni ska veta att alla era kommentarer och sms värmer otroligt. Jag gråter när jag läser varenda en.

Vi har precis fått komma hem från sjukhuset på permission. På fredag ska vi tillbaka för att starta förlossningen. En förlossning utan belöning.

9 Responses to “Tack”

  1. Agneta i Gällivare

    Ja det är jobbigt det ni går igenom, tur ni har varandra och så många omtänksamma runt er! Känns säkert tufft att gå och vänta till fredag…kram till er båda <3

    Svara
  2. Läsare av bloggen som ni inte känner och som inte känner er

    Livet ska inte vara såhär sorgligt. Vad är det då för mening med alltihop? Det här kommer finnas med er hela era liv och ni kommer alltid älska era små fina pojkar.

    Men en särskilt fin dag kommer ni få ett litet barn! Kanske till och med två, vem vet? Och det kommer vara fantastiskt. Den dagen kommer, och jag hoppas ni inte behöver vänta alltför länge.

    Ta hand om er!

    Svara
  3. Madelene

    Mina tankar är med er varenda sekund nu. Så otroligt ledsamt att jag inte hittar orden. Försök att hitta kraft i varandra. Ni kommer att klara det och alltid höra samman lite extra starkt på grund av det, och en dag är det inte längre bara negativt. Våga sörja med varandra! En dag sitter ni där ni är nu, men med ett friskt barn och den där jäkla fikabrickan kommer betyda tusen gånger mer än för någon annan. Massor av kramar från mig.

    Svara
  4. Cecilia

    Hoppas personalen tar väl hand om er och att ni får allt stöd ni behöver, både just nu och sedan för att prata med en psykolog om ni behöver. Det gör så ont att tänka på vad ni får gå igenom. Men en dag får ni er frukostbricka och en lillasyster eller lillebror till änglapojkarna. Det är jag övertygad om. Kram

    Svara
  5. Sara Milstead

    Åh Hanna, jag kunde inte tro det när jag läste vad som hade hänt. Fann mig åter fast i tanken att sånt inte inträffar. Läkekonsten fixar väl allt ? men så kom jag ihåg min egen graviditet och syrebrist och elände och påmindes om att så inte alltid är fallet. Jag gråter när jag läser om ert öde och beundrar samtidigt er öppenhet och styrka. I’m so sorry.

    Svara
  6. Katarina W

    Oh Hanna… Jag blir så ledsen för er skull. Finns inte så mycket mer jag kan säga, ord måste kännas triviala när man är mitt i en sån sorg. Nån dag kommer ni känna att det blivit ”sen”, att en framtid trots allt fanns. Sköt om er. Kram.

    Svara

Leave a Reply

  • (will not be published)

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>