Posts Categorized: Sorgen

Saknar

”Jag saknar din mage”, sa Hjalmar när vi duschade nyss. Jag med. Jag saknar att klappa på den och prata med den i smyg när ingen såg. Jag saknar att känna sparkar. Jag saknar att få fantisera om vilka som egentligen gömde sig där inne. Jag saknar att känna mig lite speciell och utvald, att… Read more »

Overkligt

De fysiska efterverkningarna fortsätter. I natt trodde jag på riktigt att jag skulle gå av på mitten, så ont hade jag. Kraftiga ”sammandragningar” och bara Alvedon till hjälp. De hjälper ju inte ett skit. Varför får man inte med sig bra smärtstillande från sjukhuset? Nåja, skit samma. Det fysiska är egentligen helt oviktigt och övergående. För… Read more »

Gråskala

I dag är allt … grått. Vädret. Humöret. Framtiden. En känsla av meningslöshet. Inget känns riktigt roligt. Vi skulle ju starta ett nytt liv. Bli en familj. Att nu gå tillbaka till sitt ”gamla” liv känns bara … passé. Jag hade liksom tagit farväl av det och såg fram emot allt det nya. Och jag vet… Read more »

Skulden

När barnmorskan Carin rullade in barnsängen med Jack och Levi så grät jag. Absolut. De var så fina, så små och försvarslösa. De förkroppsligade allt som inte blev. Men jag minns att jag satt de första fem minuterna och undrade varför jag inte kände några moderskänslor, var var den överväldigande kärleken som alla pratar om?… Read more »

Att dra upp persiennerna

I går drog vi upp persiennerna. Och även om vi fortfarande är ledsna, så känns livet trots allt lite lättare. All oro är borta, den värsta chocken har lagt sig. All värme från vänner som hört av sig stannar kvar i kroppen. Många berättar för oss att vi är så starka som klarar av att… Read more »

Att börja om

Många säger att vi är unga och friska och att vi kommer att kunna få fler barn. Jag vet att det är i all välmening, och jag hoppas de har rätt, men man kan inte ersätta ett barn med ett annat. Nej, vi hann inte lära känna dem, vi hann inte upptäcka deras personligheter och… Read more »

Ytan

Jag undrar om det syns på mig? Tycker själv att det känns som att jag åldrats tio år på bara några få dagar när jag tittar mig i spegeln. Om man bortser från de mörka ringarna under ögonen och den likbleka hyn så är det något med ögonen. Något i blicken. Och kroppen. Jag har… Read more »

Världen utanför

Jag vill inte bli bitter. Jag vill inte vara arg. Så jag undviker sociala medier just nu. Naturligtvis vet jag att världen inte cirkulerar kring oss, men när något hemskt händer så förstår man inte hur allt utanför ens egen lilla bubbla bara kan rulla på som vanligt. Jag vill liksom skrika till allt på… Read more »

Att säga hej då

När förlossningsbiten väl var avklarad så bytte Carin mina sängkläder och jag fick en ny skjorta. Vi hade valt att inte titta på pojkarna innan de var ”iordninggjorda” så barnmorskan tog med sig dem ut för att lägga dem i en mjuk filt och för att sjukhusfotografen skulle få ta de bilder som vi ska… Read more »

Och nu då?

Sov tretton timmar i natt. Vaknade och låg och grät en stund. Tittade på bilderna vi tog på pojkarna. De var så små där de låg och höll varandra i handen, i sin lilla vita kista med nallefilten över sig. Det har varit så mycket väntan. Väntan på ultraljudet när jag kände att något var… Read more »