Hjalmar skriver...
Amanda och Emil kom och lagade mat åt oss. Det var skönt att prata, dels om allt det jobbiga, men framför allt om allt annat. För livet fortsätter ju faktiskt där ute, även om det i vår lilla bubbla här hemma bara handlar om oss.
Idag la jag ut bloggen på Facebook. Det var, och är, läskigt. Läskigt att så många får veta hur jobbigt vi har det. Samtidigt så finns det ingen anledning att hålla det för oss själva. Jag tror på att stödet från omgivningen är det som kommer att få oss att klara det här, och av responsen på Facebook att döma så har jag rätt. Fy fan vad bra ni är, och fy fan vad svårt det är att ta in att så många människor bryr sig.
Och vad är oddsen att inte bara en, utan två av mina facebookvänner har varit med som operationssköterska vid exakt samma typ av behandling, tillsammans med samma läkare som ska operera Hanna på tisdag? Och båda säger att han är jättebra, att vi kan lita på honom.
Senaste kommentarer