När man väntar

Hjalmar skriver...

Tid är väldigt märkligt. I fredags kändes det som en evighet till tisdag, och nu är det plötsligt söndag. Vi råkade sova till halv elva, och även om för mycket sömn är jobbigt får det tiden att gå.

Nu ligger vi i varsin soffa och väntar på att det ska bli tillräckligt mörkt för att starta projektorn och titta på tv-serier.

I morgon börjar vecka 20, men det är inte lika spännande att läsa i böckerna, apparna och på hemsidorna längre.

3 Responses to “När man väntar”

  1. Madelene

    Guud, vet inte vart jag ska börja. Så tufft. Och hemskt med diagnosen. Vet precis hur ni känner med att man vill slänga den där appen åt helvete. Vi fick missfall och jag hatade allt vad sånt hette. Appen brydde sig liksom inte om att det hade gått åt helvete för oss.
    Men framförallt: jätteroligt och stort grattis till tvillingarna. Vilken grej! Hur det än går så finns dom och härjar just nu och kommer alltid finnas. Jag känner på mig att det kommer att gå bra! Namnen är superfina. Kram på er!

    Svara
    • Hanna

      Tack Madelene! Och tack för att du delar med dig. Inte för att man njuter av att frossa i andras sorger, men för att jag ju vet att det i ert fall finns en knubbig bebis och ett lyckligt slut. Fantastiskt! kram!

      Svara
      • Madelene

        Det kommer bli ett lycklig slut för er med, hur det än går! Så himla jobbigt att vara mitt upp i det, om man kunde snabbspola liksom. Ovissheten! Heja killarna, det kommer att gå superbra i morgon. Och visst har ni också märkt att när man börjar prata om jobbigheter med graviditeter så är det så sjuuukt många som varit och är med om liknande, jobbiga saker? Så var det för mig. Det pratas för lite om det! Kram!

        Svara

Leave a Reply

Sidan är arkiverad, så kommentarsfältet är avstängt