Nätterna

Hanna skriver...

Har knappt sovit i natt. Har vaknat sjuhundrafemtielva gånger eftersom trycket i magen är för stort och det påverkar ryggen. Har så ont. Kan inte ligga på rygg, på sidan, eller sitta någon längre stund. Kan faktiskt inte ens räta på ryggen helt eftersom det stramar så mycket på sidorna av magen – huden har inte hunnit töja sig. Ja, jag gnäller. Men jag skulle så klart må så här varje dag om det betydde att allt slutade lyckligt sen.

Man har väldigt mycket tid att tänka när man är sömnlös och det är mitt i natten. Och det blir ju väldigt sällan positiva tankar. I natt har jag planerat deras begravning (får man ens begrava så här små barn?) och jag har försökt föreställa mig hur det skulle kännas att gå runt med ett dött barn i magen i veckor för att rädda den andras liv. Jo, båda de hemska tankarna kan faktiskt bli resultatet av den här operationen.

Operationen ja. Det finns ingenting jag längtar efter mer just nu än att klockan ska bli 11.00 i morgon och jag läggs på operationsbordet. Och det finns inget som skrämmer mig mer. Jag ska vara vaken. Bara lokalbedövas på magen. Jag kommer höra allt. Och jag är livrädd för tre saker: Att jag ska få panik, börja hyperventilera och vrida mig. Vilket jag inte får göra. Jag måste ligga helt stilla på en brits, på rygg, i ungefär 45 minuter. JAG KAN INTE LIGGA PÅ RYGG LÄNGRE för det gör så fördjävla ont. Hur fan ska det gå? Har sagt till Hjalmar att han måste hålla fast mig om jag får panik, inte så trevligt för honom. Enligt läkaren skulle jag dock få ”piller och pulver” innan operationen. Jag hoppas det innebär lugnande av något slag.

2 Responses to “Nätterna”

  1. Cecilia

    Lycka lycka till i morgon! Du ska se att det ordnar sig allting. Sen när killarna är stora kommer ni berätta om den tiden innan de kom, hur bra det gick till slut. Kram från tant Cillan

    Svara

Leave a Reply

Sidan är arkiverad, så kommentarsfältet är avstängt