Skellefteå

Hjalmar skriver...

I helgen var vi i Skellefteå. Det var precis som vi hade tänkt, avkopplande.

Vi flög upp i onsdags kväll och blev hämtade på flygplatsen. Vi drack te och pratade rätt länge innan vi gick och la oss. Jag tror att mamma och pappa kände sig lugnare för första natten på en vecka.

Dagen efter hälsade Stefan på och på eftermiddagen gick vi på solpromenad . På kvällen gick jag på hockey med Håkan. Skellefteå vann med 5-0. Det var väldigt skönt att bara göra något annat en stund, men samtidigt väldigt jobbigt att lämna Hanna ensam i några timmar. Nu var hon ju i och för sig inte ensam, utan tillsammans med mina föräldrar, men efter två veckor utan att lämna varandras sida över huvud taget så kändes det konstigt.

Sen blev det fredag och efter en liten tur till akuten kokade jag en chili. Matterapi igen. Vi hade bestämt att vi skulle bjuda in lite kompisar på middag den fredagen redan när vi köpte flygbiljetterna. De skulle ju få se på magen. Vi ville dock gärna umgås ändå, så Håkan och Ellenor med sitt lilla barn Hugo kom förbi på eftermiddagen och lagom till att chilin kokat klart kom även Anders. Det blev en väldigt trevlig kväll och det gjorde inget att Hugo ritade med en penna på stereon.

På lördagen åkte vi ut till Ursviken och bakade bröd och pizza i bagarstugan. Även det var planerat sedan länge. Det kändes skönt att faktiskt göra något istället för att bara sitta i en soffa som det lätt annars kan bli på lördagar. Lördagskvällen blev en lugn hemmakväll med lammkotletter och vin.

På söndagen åkte vi hem med 25 kilo nöt- och älgkött och 6 kilo lingon i resväskan. En tredjedel av det ligger nu i vår frys medan mina systrar fick resten.

Även om det var skönt för mig att träffa mamma och pappa tror jag att det var ännu viktigare för dem att få träffa mig och Hanna. Vi har ju varit i det här hela tiden, medan de bara fått se det utifrån, på avstånd.

Tack för en fantastiskt skön helg mamma och pappa. Och tack som fan för kött och lingon!

One Response to “Skellefteå”

  1. MOi

    Ja du Hjalmar, du skulle bara veta hur mycket det betydde att få träffa er, få ta i er, få gråta med er, få skratta med er, få vara med er. För första gången på mycket länge känner jag mej lugn. Lika sorgsen men utan ångest. Och jag tror fortfarande att alla svårigheter vi tvingas gå igenom gör oss lite starkare.
    Det var så fint att se hur fina ni är med varandra. Ni kommer att kunna gå vidare. Jag vet det.

    Svara

Leave a Reply

Sidan är arkiverad, så kommentarsfältet är avstängt