Monthly Archives: oktober 2013

Ytan

Jag undrar om det syns på mig? Tycker själv att det känns som att jag åldrats tio år på bara några få dagar när jag tittar mig i spegeln. Om man bortser från de mörka ringarna under ögonen och den likbleka hyn så är det något med ögonen. Något i blicken. Och kroppen. Jag har… Read more »

Världen utanför

Jag vill inte bli bitter. Jag vill inte vara arg. Så jag undviker sociala medier just nu. Naturligtvis vet jag att världen inte cirkulerar kring oss, men när något hemskt händer så förstår man inte hur allt utanför ens egen lilla bubbla bara kan rulla på som vanligt. Jag vill liksom skrika till allt på… Read more »

Att säga hej då

När förlossningsbiten väl var avklarad så bytte Carin mina sängkläder och jag fick en ny skjorta. Vi hade valt att inte titta på pojkarna innan de var ”iordninggjorda” så barnmorskan tog med sig dem ut för att lägga dem i en mjuk filt och för att sjukhusfotografen skulle få ta de bilder som vi ska… Read more »

Förlossningen

På torsdagskvällen tog vi varsin sömntablett som vi fått med oss hem från sjukhuset. Jag brukar aldrig ha problem att sova, men ibland tar det väldigt lång tid innan jag somnar, så jag tänkte att det var lika bra. Jag har ingen aning om hur bra den fungerade, men jag somnade rätt snabbt och sov… Read more »

Och nu då?

Sov tretton timmar i natt. Vaknade och låg och grät en stund. Tittade på bilderna vi tog på pojkarna. De var så små där de låg och höll varandra i handen, i sin lilla vita kista med nallefilten över sig. Det har varit så mycket väntan. Väntan på ultraljudet när jag kände att något var… Read more »

Tårarna

Trots en väldigt känslosam dag har jag nästan inte gråtit alls. Det kom några tårar när barnmorskan rullade ut vagnen med den lilla kistan från vårt rum. I övrigt har det varit torrt i mina ögon. Jag gissar att det finns en gräns för hur mycket man kan gråta. Hanna sover bredvid mig, medan jag… Read more »

Hemma

Nu är vi hemma. Jag gissar att vi kommer att skriva mer om dagen när vi har landat lite.

Farväl

Efter omständigheterna har allt gått bra och Hanna mår bra. Vi fick ett fint farväl av Jack och Levi.

Det har börjat

I går tog jag och Hjalmar varsin sömntablett för första gången i våra liv. Vi fick med dem från sjukhuset. Jag vaknade dock redan vid 6 av att sängen var nerblodad. Så nu åker vi in.

Den värsta dagen i våra liv

Jag skriver ner det här för att jag inte vill glömma, och för att andra ska få veta. Jag vaknade rätt tidigt av att jag frös. Hanna var redan vaken och hade varit vaken i flera timmar. Vi var nervösa, men fortfarande hoppfulla medan vi åt frukost i patientmatsalen. Nu kan jag inte minnas alls… Read more »