Hanna skriver...
Bilderna som sjukhusfotografen tog har kommit. Jag vågar inte öppna kuvertet. Vet inte varför, jag har ju sett dem i verkligheten och vi har ju massor av egna bilder. Men det tar emot.
Det är mycket som tar emot nu, så här drygt två månader efter förlossningen. Julen mest. Alla ska vara så jävla glada och tindra med ögonen hela tiden. Nej, jag är inte där. Inte i år. Inte helt. Fick nått halvt psykbryt på första advent som slutade i flera timmars gråtande. Andra advent gick dock bättre. Jag hoppas jag kan njuta av resten av julen ändå. Det är ju som det är. Jag kan inte ändra på något. Hur mycket jag än vill.
Men just nu vill jag mest snabbspola tiden. Nått år eller två framåt. Jag hoppas verkligen att vi då har fått vårt första levande barn att fira jul med.
Åh vad jag känner med dig. Jag önskar verkligen dig en så bra jul som det går. Kram
Kram till er <3
Som jag skrev på Instagram… Vänta tills du känner dig redo. Förstår att just julen blir så himla ihopkopplad med hur långt gången du skulle varit i din graviditet då. Hoppas du kan stänga av alla krav kring julen och bara fira med Hjalmar som ni vill, med familj eller inte, eller hur det passar er. Frossa i karra och glögg och filmer och ta hand om dig. Vem vet, ni kanske har en egen liten tomtenisse hos er redan nästa jul? Stor kram.
Har precis hittat till denna blogg och det känns både härligt och jobbigt. Jag och min sambo förlorade vår lille pojke i maj förra året, då jag var i v 22. Jag har haft lite kontakt med Vintageprylar-Louise och hittade er blogg via henne.
Jag har bara precis hunnit börja läsa några av inläggen och jag är nog lite chockad över hur jag kastas tillbaka tillbaka till min egen upplevelse. Å, vad jag beklagar er sorg och vad ni genomgår. Jag känner igen mig så väl i allt ni skriver.
Det är ju någon slags tröst att hitta andra som också har tvingats genomgå detta hemska. Jag hoppas ni har fått en fin jul, trots all sorg. (Ni får gärna maila om ni vill prata av er)