Hanna skriver...
Jag känner att jag måste släta över mitt senaste inlägg. Det ger mig ångest och om det är något jag inte behöver så är det mer av den varan. Trots att jag menade varje ord när jag skrev det och trots att det var skönt att låta ilskan pysa ut med varje bokstav. Det är väl så med ångest och sorg. Man ler och skrattar men under ytan så bubblar det och skaver och ibland blir det för mycket som bara måste få komma ut.
Det är ju ingen idé att vara arg på världen för det är inte världens fel. Det bara blev.
Bra att du fick ur dig lite ilska och frustration. Men tungt att det känns svårt just nu. Paus att läka mer, på alla möjliga plan, låter klokt.
I min favvobok 100 möjligheter står om att både flickor och pojkar ska få känna att alla slags känslor är ok, och ett av de konkreta tipsen är att säga till sitt barn att man kan stampa hårt i golvet om man är arg eller gråta om man är ledsen, så att det arga eller ledsna kommer ut, och inte är kvar inne i kroppen. Inte så dumt, även om man är vuxen.
Många styrkekramar!
Klart du får vara arg och besviken Hanna. På dem, allt, alla, världen, ödet. Jag hoppas det känns lite lite bättre snart. Mina tankar är fortfarande med er. Kram
Att skriva av sig är aldrig fel…förstår frustrationen :/ kram till dig/er <3