När barnmorskan Carin rullade in barnsängen med Jack och Levi så grät jag. Absolut. De var så fina, så små och försvarslösa. De förkroppsligade allt som inte blev. Men jag minns att jag satt de första fem minuterna och undrade varför jag inte kände några moderskänslor, var var den överväldigande kärleken som alla pratar om?… Read more »
Posts By: Hanna
Att börja om
Många säger att vi är unga och friska och att vi kommer att kunna få fler barn. Jag vet att det är i all välmening, och jag hoppas de har rätt, men man kan inte ersätta ett barn med ett annat. Nej, vi hann inte lära känna dem, vi hann inte upptäcka deras personligheter och… Read more »
Dagen
Vi fick lite energi i dag. Klev upp i hyfsad tid och drog upp alla persienner, de har varit nerdragna den senaste veckan. Vi packade ihop den stora uppblåsbara extrasängen som fungerat som kramas/gråta/prata/titta på serier-säng i vardagsrummet. Vi satte till och med på en tvättmaskin och diskade upp all disk som låg i diskhon…. Read more »
Ytan
Jag undrar om det syns på mig? Tycker själv att det känns som att jag åldrats tio år på bara några få dagar när jag tittar mig i spegeln. Om man bortser från de mörka ringarna under ögonen och den likbleka hyn så är det något med ögonen. Något i blicken. Och kroppen. Jag har… Read more »
Världen utanför
Jag vill inte bli bitter. Jag vill inte vara arg. Så jag undviker sociala medier just nu. Naturligtvis vet jag att världen inte cirkulerar kring oss, men när något hemskt händer så förstår man inte hur allt utanför ens egen lilla bubbla bara kan rulla på som vanligt. Jag vill liksom skrika till allt på… Read more »
Att säga hej då
När förlossningsbiten väl var avklarad så bytte Carin mina sängkläder och jag fick en ny skjorta. Vi hade valt att inte titta på pojkarna innan de var ”iordninggjorda” så barnmorskan tog med sig dem ut för att lägga dem i en mjuk filt och för att sjukhusfotografen skulle få ta de bilder som vi ska… Read more »
Och nu då?
Sov tretton timmar i natt. Vaknade och låg och grät en stund. Tittade på bilderna vi tog på pojkarna. De var så små där de låg och höll varandra i handen, i sin lilla vita kista med nallefilten över sig. Det har varit så mycket väntan. Väntan på ultraljudet när jag kände att något var… Read more »
Det har börjat
I går tog jag och Hjalmar varsin sömntablett för första gången i våra liv. Vi fick med dem från sjukhuset. Jag vaknade dock redan vid 6 av att sängen var nerblodad. Så nu åker vi in.
Rensar
Jag har varit praktisk. Plockat ner ultraljudsbilderna och papperen från barnmorskan från kylskåpet. Lagt undan folsyran och järntabletterna. Slängt gravidappen på telefonen och mandeloljan som vi smörjde in magen med. Lagt undan gravidböckerna och Lennart Nilssons klassiska ”Ett barn blir till”. Suddat ut veckonumret på griffelväggen där vi tog nya magbilder varje måndag. Packat ner… Read more »
Att få se med egna ögon
Ni vet sekunderna när man precis har vaknat och allt känns som vanligt? Hann klappa mig på magen och vara glad innan jag kom ihåg att de inte lever längre. Kuratorn på sjukhuset bad oss fundera på om vi vill se barnen i morgon. Och det är klart vi vill. Men det är samtidigt lite… Read more »
Senaste kommentarer