Idag var vi på ultraljud hos barnmorskan. Den här gången är det bara en.
Posts By: Hjalmar
Andras lycka
En bekant har fått tvillingar. Jag var rädd för att det skulle bli jobbigt att få veta det. Senaste dagarna har jag börjat att tänka mer och mer på vad som faktiskt har hänt och för första gången känns det faktist verkligt. Det var verkligen på riktigt. Det var verkligen vi som var på det… Read more »
Kärleken
När det var som jobbigast frågade Hanna om jag ville bli hennes man. Idag förlovade vi oss.
Skellefteå
I helgen var vi i Skellefteå. Det var precis som vi hade tänkt, avkopplande. Vi flög upp i onsdags kväll och blev hämtade på flygplatsen. Vi drack te och pratade rätt länge innan vi gick och la oss. Jag tror att mamma och pappa kände sig lugnare för första natten på en vecka. Dagen efter… Read more »
Att dra upp persiennerna
I går drog vi upp persiennerna. Och även om vi fortfarande är ledsna, så känns livet trots allt lite lättare. All oro är borta, den värsta chocken har lagt sig. All värme från vänner som hört av sig stannar kvar i kroppen. Många berättar för oss att vi är så starka som klarar av att… Read more »
Förlossningen
På torsdagskvällen tog vi varsin sömntablett som vi fått med oss hem från sjukhuset. Jag brukar aldrig ha problem att sova, men ibland tar det väldigt lång tid innan jag somnar, så jag tänkte att det var lika bra. Jag har ingen aning om hur bra den fungerade, men jag somnade rätt snabbt och sov… Read more »
Tårarna
Trots en väldigt känslosam dag har jag nästan inte gråtit alls. Det kom några tårar när barnmorskan rullade ut vagnen med den lilla kistan från vårt rum. I övrigt har det varit torrt i mina ögon. Jag gissar att det finns en gräns för hur mycket man kan gråta. Hanna sover bredvid mig, medan jag… Read more »
Hemma
Nu är vi hemma. Jag gissar att vi kommer att skriva mer om dagen när vi har landat lite.
Farväl
Efter omständigheterna har allt gått bra och Hanna mår bra. Vi fick ett fint farväl av Jack och Levi.
Den värsta dagen i våra liv
Jag skriver ner det här för att jag inte vill glömma, och för att andra ska få veta. Jag vaknade rätt tidigt av att jag frös. Hanna var redan vaken och hade varit vaken i flera timmar. Vi var nervösa, men fortfarande hoppfulla medan vi åt frukost i patientmatsalen. Nu kan jag inte minnas alls… Read more »
Senaste kommentarer